Bahnhof ingick uppdragsavtal med Datakompisen där Datakompisen åtog sig att tillhandahålla kompletterande First Line Support till Bahnhofs kunder, mot en fast och rörlig avgift. Datakompisens stora ersättning låg i den rörliga avgiften, som var avhängig antalet supportsamtal, samt vilken tidpunkt på dagen samtalen inkom.
Tvist uppstod när Bahnhof sade upp avtalet den 29 augusti 2017 och meddelade Datakompisen att inga samtal skulle kopplas till Datakompisen efter den 1 september, vilket ledde till att Datakompisen inte skulle få någon rörlig ersättning från Bahnhof, något som Datakompisen menade stred mot avtalet. Datakompisen ansåg att Bahnhof åtagit sig att förse Datakompisen med samtal även under uppsägningstiden.
Hovrätten finner sammantaget att Datakompisen inte kunnat visa att avtalet stadgade någon volymgaranti, inte heller att Datakompisen haft rätt att utföra tjänster enligt avtalet i någon viss omfattning. Hovrätten ansåg istället att Datakompisens tillhandahållande av tjänster var beroende av antalet besvarade samtal. Hovrätten bedömde med andra ord att Datakompisen inte visat att Bahnhof var ersättningsskyldig genom avtalsbrott, utan fastställer tingsrättens domslut och ogillar Datakompisens talan. Hovrätten poängterade att avtalet gällde på samma villkor under uppsägningstiden som under annan avtalstid.
Hovrättens beslut bygger till största delen på tolkning av avtalet eftersom parterna var överens om att det skriftliga avtalet speglade deras överenskommelse och ingen bevisning framlagts om vad parterna diskuterat inför avtalets ingående.
