Länder runt om i världen har under Coronapandemin använt sig av teknik i syfte att stävja spridningen och effekterna av COVID-19. I flera länder har det offentliga nyttjat teknik för att kommunicera med sina medborgare, men även i ökad utsträckning övervakat exempelvis medborgarnas position, sociala kontakter och hälsa i syfte att få kontroll över spridningen. Trots de goda syftena med övervakningen har varnande röster höjts på flera håll, bland annat med motiveringen att risk föreligger att datan kan komma att användas för andra ändamål än hälsospårning, samt att temporära åtgärder har en tendens att bli permanenta.
Den 28 maj 2020 lanserades Public Health Englands nya ’NHS Test and Trace’-tjänst; en websida vars syfte är att identifiera, kontakta och kartlägga personer i England som har eller kan ha smittats av COVID-19, samt att ge instruktion om isolering. Personuppgifter som samlats in om personer som haft COVID-19-symtom sparas av Public Health England i 20 år, och uppgifter om personer som är angetts varit i kontakt med COVID-19-smittade, i 5 år. Den långa lagringstiden motiveras med att COVID-19 är någonting nytt samt att man vill kunna kontrollera framtida sjukdomsutbrott eller tillhandahålla nya behandlingar. Enligt ett pressmeddelande från Department of Health and Social Care lanserades Test and Trace-tjänsten i syfte att befolkningen ska kunna återgå till ett normalt liv och lätta på lockdown. Parallellt med Test and Trace-tjänsten, togs även ’NHS coronavirus app’ fram, som testats på Isle of Wight. NHS coronavirus app kommer, efter lansering på nationellt plan, att komplettera andra former av kontaktspårning.
Ett annat land som lanserat en COVID-19-app är Polen. Appen uppmanar medborgare att ladda upp selfies, där individen identifieras genom ansiktsigenkänning och positionsdata, för att kontrollera att individen följer karantänsreglerna. Andra exempel på hur teknik används för att få kontroll över pandemin är att flera länder inom och utom Europa övervakar medborgarnas position i aggregerad eller anonymiserad form. Även övervakning av specifika individer i icke-anonymiserad form, i syfte att exempelvis sända information eller ta kontakt med dem under pandemin, förekommer.
En av organisationerna som uppmärksammat integritetsriskerna med den ökade övervakningen under pandemin är Amnesty. I en artikel publicerad 3 april 2020 av Amnesty, inleder Amnesty med att bekräfta teknikens vikt i dessa svåra tider: “Technology can and should play an important role during this effort to save lives, including by spreading public health messages and increasing access to health care.” Amnesty uppmanar dock även till att fundera över vilka effekter dessa åtgärder får ur ett långsiktigt perspektiv: “Lessons learnt from recent history tell us that there is a real danger surveillance measures become permanent fixtures. […] Once these capabilities and infrastructure are in place, governments seldom have the political will to roll them back. […] As we come together to face this unprecedented crisis, it is important to have a long-term view of the measures we are undertaking to combat the virus. These may outlast the crisis and could define what surveillance in a post covid-19 world looks like. It is important that human rights for all remains at the centre of that vision for the future.”
I vilken utsträckning de temporära åtgärder och övervakningstekniker som nu implementeras blir en del av framtidens normaltillstånd, och hur synen på statlig övervakning och integritet kommer påverkas av COVID-19, återstår att se.
